The Hag

För det första skulle jag dö, eftersom få album är genomgående bra. I princip alla har åtminstonde en låt som inte riktigt når upp till samma standard som de andra. Ett exempel på detta är MGMTs "Oracular Spectacular", ett av förra årets (eller året innan tekniskt sett) bästa album. MGMT har fortfarande låtar som håller, inget snack om saken. Men albumet är inte ett genomgående mästerverk.

På min lista ligger dock definitivt the Strokes albumet "Is this it" (utan frågetecken, skriv aldrig ett frågetecken efter...). Det är klasskillnad mellan det och de två efterkommande albumen, hur mycket jag än älskar the Strokes så kan jag inte bortse från det. Men "is this it" - så nära ett komplett album man kan komma. Andra album på samma nivå (ur mina vanliga spellistor, massor av väldigt bra album har blivit bortsedda) är the Arks första album "We are the Ark". The Libertines givetvis ("Up the Bracket", kanske även "the Libertines" - fast ändå inte på samma nivå), att inte nämna Carl och Pete borde vara ett lagbrott. David Bowie ligger även med på listan. Med "The rise and fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars" ("Rock 'n' Roll Suicide" är en av mina favoritlåtar of all time. Ja jag brukar dela in mina favoritlåtar i kategorier beroende på tidsperiod och musikstil).

Och sen har vi Håkan. Håkan har inte ett album, han har en samling. Man kan inte lyssna på ett Håkan album utan att lyssna på nästa, det går inte. Håkans låtar har inte bara mening för en generation, de har även personliga betydelser för människor. Att definiera dem är omöjligt. Håkan passar nästan till allt, eller rättare sagt, allt passar till Håkan.

Det är omöjligt att välja ett album, för alla har inte samma mening. Första gånen du hörde första låten och var du hörde den, vad du gjorde och hur du kände dig när du hörde den, alla de sakerna spelar roll. Jag tror inte jag har hittat ett album som täcker allt, däremot har jag hittat 5-6 artister som tillsammans täcker det mesta och just nu tror jag det räcker.

The Strokes - Someday

(missa inte när Nick gör sin bästa Keith Richards imitation - det är därför vi älskar honom)