Underbar dag.
Man väcks lugnt och stillsamt av att ens granne klockan 08.00 vänligt knackar på och frågar om man vill följa med ner till frukosten. Man tackar vänligt men avböjer, hon ber om ursäkt för att hon väckt en. Man sover en stund till och klockan 10.50 stiger man upp från sin underbara lilla säng. Man tar en snabbdusch och går sedan tillbaka till sitt rum och äter frukost och klär på sig.
Man öppnar sedan gardinerna och ser att det har regnat, men man tänker: Det kommer inte regna mer idag.
Man går därför ut utan att ta på sig jacka och utan att ta med sig ett paraply.
När man kommit 100 meter börjar det regna. När man kommer till bussen regnar det på riktigt. Men som tur är är det bara en liten kö till bussen, så efter 5 min kan man stiga på. När man sedan kommit ungefär halvvägs inser man att ens lektion börjar om en kvart. När man hoppar av bussen är klockan 12.58, föreläsningen börjar 13.00.
Man hittar sedan byggnaden, som inuti ser ut som en byggarbetsplats, och man ser de första skyltarna, de första av många. Efter ytterligare fyra minuter hittar man föreläsningssalen. Det tog ju inte så lång tid.
Under föreläsningen blir man frågade om man vet när ens History in Practise seminarium är. Eftersom ens tutor inte mailat ut info. om detta vet man inte. När man sedan går och frågar sin tutor, blir det uppenbart att man hade ett seminarium tidigare på förmiddagen och att man nu missat ett, man får endast missa två.
Men tack så jävla mycket.
Man kommer sedan på, när man har kommit tillbaka hem, att man glömt posta de två brev som man hade med sig och man har glömt att kolla sitt postfack efter bankbrev.
Men, jag tänker inte klaga. Åh nej, inte klaga.
Kommentarer
Postat av: Anonym
hahaha uttalas det "tudor"? haha
Postat av: Erik
Vilken fin saga, jag hör det med din berättarröst!
Trackback